Du ska va president

Sista passet för året blev maränglöpning. Mötte en del andra löpare som också fått på sig skorna för en runda. Dags för att summera året och springa vidare. Skål för det som varit, och det som komma skall. Med det gamla året försvann en del röster, och krafter som funnits med oss. En av dem var Christian Falk som bland annat var basist i det forna bandet Imperiet. Var för övrigt med då Imperiet föll  i september 1988 på Ritz. Ritz som fanns i källaren på hotell Scandic Malmen Götgatan.Rockklubben som Johnny Thunders spelat på, för de som har noll koll. Johnny var gitarrist i New York Dolls och Heartbreakers turnerade bland annat med Six Pistols, vi snackar musikhistoria här. Bron mellan brittisk och amerikansk punk. Vi skulle behöva lite mera Ebba I detta land och lite mera levande fiskar som inte flyter med strömmen i alla lägen.
Låten "Du ska va president" får ge kraften inför framtiden. Jag tolkar den som att livet kan vara hårt och inte alltid förutsägbart, men att man har många beslut, val i sin egen hand. Fem myror är fler än fyra elefanter som Brasse skulle ha uttryckt det. Nu ska jag iaf ta lite flyktsoda och glida in i 2015.

Gott Nytt från The swinging magister...

Nå'nstans nere under jorden, på botten av ett hål
I en gruva I Hell city värker muskler av stål
Där barndoms sånger botar ånger, läker sår
Där skyltfönster ögon lägger pussel, letar spår
Alla föddes lika nakna utan stygn på sin kropp
Tio tusen ton stenar där städer växte upp
Men Akropolis väggar andas smärta, andas hopp
Under jorden, under jorden
Men du vet väl att...
Du ska va president! Du ska va miljonär!
Under nattens svarta himmel är det fest I timmar tolv
Alla inkassobreven fyller år på ditt golv
Men är liv e' kort - Ett party en papperskorg
Sjung en sеng för barnen om ett liv utan sorg
Nе'nstans nere I bunkern dunkar hammarslagens sång
Om hur solen värmer kroppar efter vintern lång
Låt den eka I din hjärna - du e' ett måste, du e' stjärna
Under jorden, under jorden
Men du vet väl att...
Du ska va president! Du ska va miljonär!
Under jorden, under jorden, under jorden
Men du vet väl att...
Du ska va president! Du ska va miljonär!
Under jorden..

Livet kan vara a heaven and a hell och glöm inte att den ena handen vet vad den andra gör..men det är inte dom som ror så svetten lackar..

Där frosten går tjurig vid grind

Här är helg djupt i skogarnas ro. Järvafältet visar sig som vanligt från sin bästa sida då jag genom grinden passerar in mot reservatet.Priviligerad där jag delar stigar med några få andra. Nötskrikor och lavskrikor flyger mellan träden i sin jakt på föda. Kölden biter i kinderna, men kroppsmotorn håller temperaturen uppe i vintertightsen. Tredje långpasset på lika många dagar. Jag känner mig stark när löparskornas dubbar får fäste i uppförsbackarna. De ger ett bra frånskjut på det isiga underlaget.

Passerar Fäboda där jag för mindre än ett halvår sedan hamnade i naturens kraftcentrum. Här sökte jag skydd i utedasset, och fick möta Tors vrede på nära håll. Ett träd i närheten bär tydliga tecken på vad som hände just den där dagen. Boskapen står däremot nu i den stora ladugården, och mumsar på hö från de höbalar som bonden förvarar i sin stora lada.

Tänk vilka kloka beslut som fattades i slutet av sjuttiotalet då Järfälla och Sollentunas politiker beslöt att den här marken skulle bli ett reservat. Planer fanns att Fäboda och Bög skulle bilda tunnelbanestationer, och att runt 30 000 skulle bo just här. Känns overkligt när man tänker på det. Inget är väl för evigt, men man får hoppas att framtidens politiker tänker på att bygga bostäder, men också att de värnar möjligheterna till friluftsliv och rekreation.

Kommer ihåg diskussionerna, de politiska rösterna för området runt Barkarby gate i slutet av åttiotalet och i början på nittiotalet. Hur det så tydligt uttalades att det minsann inte skulle få bli något nytt Kungens Kurva. Att man skulle värna området mot all den biltrafik som riskerades öka i området. Hur väl man lyckades med det får väl vara upp till var och en att bedöma. Politik handlar om oss alla och, det påverkar oss i stort som smått. Decemberöverenskommelsen känns som ett bra fall framåt från en ganska dyster höst. Samarbete och framtidsvisioner är nog vad Sverige behöver.

Det här är en annan effekt av löpning utan musik i öronen. Hjärnan har en förmåga att snöfundera på livet. Det är väl inte så säkert att man kläcker nya genialiteter, men man får iallafall rensa den på gammalt slagg.

Tänk också att jag känner/vet att jag rör mig, hjärtat slår (puls), flåsandning och att jag sedan sover som en stock. Allt detta utan att logga det i ett aktivitetsarmband, hur enkelt får det egentligen vara? Måste ha missat något.

Efter passet sticker jag ned mina skavda, kylda fötter i julklappstofflorna av fårskinn. Sedan tar jag en eller ett par skinkmackor. En julöl och sommarens whiskeyinköp vill också ha sällskap. Julen må vara slut, men så inte alla tillbehör. Fast åren garvat i mitt sega skinn, skål för min gossesjäl.

En röd Porsche, Robert Zimmerman och tomten

På frostnupna cykel och gångstråk över ängarna mot Bro har jag sprungit mången gång. Idag var det åter dags igen då en Lp skulle pressas. På väg i solsken och med rosor på kind så möter jag en röd Porsche, som åker lite väl fort på den gamla Enköpingsvägen. Började snöfundera på vem som åker omkring i en röd Porsche i december på hala vägar. Måste ju vara tomten som har bråttom som tusan för hinna samla upp, och dela ut det berg av prylar som inhandlats av oss. 

Hörde förresten att julhandeln slår rekord, den har tydligen ökat med 2,5%, och 68 miljarder omsätts. Årets julklapp är tydligen ett aktivitetsarmband, ännu ett skämt och pryl vi inte behöver. Nog kan vi väl avgöra själva om vi är aktiva eller inte. 

Fast tomten såg ut och ha kul i sin Porsche.Han hade nog fulldubbade Hakkapellitta, finne som han tydligen är. Kanske lättare att tygla ett antal hundra hästar än ett gäng spattiga renar.Efter en stund kom iallafall saltbilen och spolade asfalten med salt. Underkylda vägbanor kan vara riktigt lömska, något som mina ljumskar fick känna på några gånger.

Ingen is är det på Mälaren trist nog så ett Vikingaränn i februari ser alltmer avlägset. Tiderna förändras som Robert Zimmerman uttryckte det. Det känns kallare i samhället, men snö och is lyser med sin frånvaro på den här breddgraden. Finns det något vi kan göra så att kylan hamnar där den ska? Jag tror nog det "the answer is blowing in the wind".

Läste någonstans att mannen går igenom fyra faser. Först tror man på tomten, sen tror man inte på tomten, sen är man tomten och slutligen blir man tomten. För en annan som passerat bäst före datum så är väl fas fyra aktuell. Så då är min fråga var fan är min röda Porsche?

Länken mellan Martin Stenmark och Djursholm

Sjumilakliv och tunnelseende, dagens inriktning var utstakad. En cykeltur till och från Värtan och däremellan lite tunnellöpning. Tio år har gått sedan Södra länken flyttade ner ytterligare biltrafik under Stockholm. Då var vi ca. 2000 löpare som sprang 12 km, och ungefär lika många som på inlines åkte 42 km. Nu idag var det ca 42000 som skulle springa ca. 10 km. Det säger en del om tidsandan, och att betydligt fler fått upp ögonen för motion. Att löpning kan bidra med positiva förändringar med och i livet. 

För tio år sedan behövde man inte anmäla sig till lopp ett halvt år före start, det räckte oftast med veckorna innan. Med den här takten så får vi väl lufsa runt med 500000 andra som folkpensionärer när eventuell förbifart Stockholm är klar. Kul att vi löpare blir fler iallafall, och tar plats på gator och i skogen. Anmälningsavgifterna som de deltagande betalar går till stor del för att trygga återväxten av löpare i de olika klubbarna. Men också i många fall till främja annan verksamhet som Stadsmissionens. De fick denna gång ett bidrag på runt 750000 kr och en hel del kläder.

Inför loppet var Martin Stenmark upp på scenen för att sjunga lite. En ödmjuk kille som själv är löpare och cyklist. När han gick av scenen för att hinna till sin startgrupp i loppet var Lasse framme och bytte några ord. Lasse frågade om han cyklat till loppet, Martin svarade då skrattande - nej tyvärr, har nyss kommit från Luleå, och det är lite för långt. - tunnis, svarade Lasse skrattande då. Martin skrattade också,  och började halvspringa mot starten. Han ropade sedan till Lasse - lycka till på loppet!

Loppet visade sig bli en riktig folkfest men utan någon större publik. I tunnlarna mötte oss däremot konstverk, lasershower, sång m.m. Trafikverket hade tillsammans med sponsorer ordnat en trevlig invigning. En av sponsorerna bjöd på glögg, pepparkaksglögg en ny sort igen. Varför kan inte glögg få smaka just glögg och att pepparkakan får behålla sin smak? Men man börjar väl bli en riktig surgubbe som betraktar omvärlden med lite sund skepsis, he he. Men trafiken runt Stadion minskar och är den största vinsten för Stockholm. Vi får mer plats att cykla, gå och springa. Västarna som vi haft på oss på loppet blir en fortsatt bra livförsäkring. Om folk bara visste hur dåligt de syns utan reflexer så skulle nog västar bli ett vanligare inslag. När man cyklar runt på cykelvägar så är det ofta man ser personer i sista sekund, riktigt otäckt.

Vi avslutade dagen med att via Inverness cykla mot Djursholm. Inverness varför heter det så? det har slagit mig förr. Måste undersökas. Vi passerade i Djursholm det ena storslagna huset efter det andra på vår väg. Måste ta ett tag att städa i de där husen, var vår reflektion.  Men det är väl Rut som städar förstås muttrar två surgubbar. Två gamla hundar söker sig sedan mot Sollentuna på mörka vägar. Lasse är för dagen stark som en björn i backarna och klipper backarna vid Rösjön med mig hängande efter som en slips. När vi sedan når Kallhäll och konstaterar att detta äventyr är över visar mätaren på drygt sju mil. Det var nog ett tecken att vi mötte Stenmark idag.

Dagens lopp

Byte av utrustning

Kvarg gör dig gott och i lysande form

Stabilt konstruerat i Norra länken

Lustgasintag  inför kommande återfärd på cykel

Hårda Buud, Murphys lag och Vinter?maran

Lasse försov sig men var på plats strax före kl 6, när våra stålhästar skulle ta oss mot Östermalms IP. I morgondiset cyklade vi sedan igenom bostadsområden där folk förmodligen slumrade kvar i sin sömn. Två stollar var på väg mot nya äventyr, mot en mara som skulle löpas. Lasse hade ett bra framljus som ledde oss rätt i mörkret, och blev en ledstjärna fram till Tennisstadion där nummerlapparna skulle hämtas ut. Vi anlände i god tid och det tog en stund innan arrangörerna Fredrikshof hade öppnat upp. Vi passade på att se oss omkring i lokalerna som nog sett många idrottsstjärnor passera. Där fanns bland annat några klassiska bilder tagna på Stadion i Löparrummet invigt 1991. I anslutning till Tennisstadion fanns också den anrika Jakthornet med anor från 1930 talet. När nummerlapparna skulle hämtas fanns inte Lasses nummerlapp. Var eller vart den tagit vägen var det ingen som visste. Lasse tog det hela med lugn och fastslog att det var nog denna dags fortsättning i Murphys tecken. Han föreslog att han kunde ju ta nummerlappen med 1, men den var tydligen upptagen av Jonas Buud. Nåväl det ordnades fram en nummerlapp till slut. Ombytet på Östermalms IP blev ett litet äventyr i sig då det visade sig att arrangörerna blivit dubbelbokade med en filminspelning. Det innebar att de behövde just det omklädningsrum som vi använde. Vi föreslog att vi kunde vara statister, något som de inte nappade på. Loppet gick sedan i varvbana runt på norra Djurgården. Sex varv på sju km skulle springas efter en kortare bit i början. Trevlig och fin löpning på en bana i  en härlig miljö. Att loppet kanske inte riktigt kvalade in under kategorin vinter, gjorde inget en dag som denna. 

Här ska spelas tennis

Nog är dörren bred nog, men inget för en riktig långdistansare

Patriks 242 en riktig klassisk höjdare

Stockholmsloppet? var det inte vintermaraton vi anmälde oss till..

Löpning är True Love

Mogen banan vs Delicatoboll, dagens val 

En Fireball eller en uppgradering av kroppen 3.0 inför vintermaran?

För oss var valet inte svårt. Ett LP i höstskrud ger en större baksmälla, och den håller i sig längre. Att springa längs Mälarens stränder, och avsluta på Järvafältet gav en fantastisk påfyllnad av endorfiner. För oss betyder inte klockan tillbaka att löparskorna ska ställas tillbaka i förrådet. Ska man fortsätta att sikta mot nya mål så betyder det att man möter upp det väder och den temperatur som kommer. De finns många som grillar året om så varför begränsa sig. Nu siktar vi mot en kommande vintermara, och att få vara med och inviga Norra länken. Idag blev det för att vara exakt 33,98 km. Visst det tog nästan 3,5 timme, men vad gör det då man fått tillbaka en timme. När mörkret sedan lägger sig kan man minnas tillbaka till tidigare äventyr. Nya äventyr väntar alltid det gäller bara att välja rätt, för oss har aldrig Fireball varit ett alternativ. Great balls on fire på er!

Ta alltid tid på dig att prata med en främling

Kom ihåg att det finns mycket vackert att upptäcka, Stockholm vid stadshuset kl 05.30 aug 2014

Glöm inte att släppa kotten, och att komma ur din trygghetszon

Eller att bita ihop under och överkäken, det tar emot ibland men det går oftast över

Skitsmart Sickan

Dagens långpass blev lite mera spännande än förväntat. Nog hade det mullrat i fjärran, men inte skulle det komma mot mina löpregioner, eller...Glad i hågen, nåja nu ska vi inte överdriva, ett långpass närmar man sig med respekt och möjligen förväntan. Mullret befann sig fortfarande på betryggande avstånd så här skulle ca 20 km löpas på Järvafältet. Några droppar regn vid Fäboda var inte mycket att oroa sig för, det var mera svalkande i den tryckande värmen. När regnet sedan övergick till monsunproportioner i närheten av Väsby gård, och den enda löpare jag mötte såg lite stressad ut så förstod jag att this is no good mannen, so reverse 

Jag vände och regnet piskad hårt, vägen liknade mera en lerflod. Grenar och kottar rasade från träden i blixtarnas sken, och ackompanjerades av mullret från åskan. Jag sprang som en skållad, och nu var det inte långdistanstempo utan något som liknade sprint. Försökte räkna sekunderna mellan blixt och muller. Att vara 203 cm har sina fördelar och ibland nackdelar. Nu kändes det helt klart som nackdelarna var på väg att ta över. Nog levererade mina ben allt vad de kunde, men när blixtarna och mullret började komma lite väl tätt så var åskledare det sista man vill bli. Två skräckslagna cyklister mötte mig och försvann. 

Började fundera på hur lång tid det skulle ta innan någon hittade mig som en utbrunnen tändsticka i skogen. Slog bort tanken och fortsatte springa mot Fäboda. Tänkte att i deras förråd för skördetröskan borde man kunna kura lite tills ovädret dragit över. Men den sista sträckan dit var i öppen terräng och det är riktigt obra som man säger i Norrland. Det fick bli det gamla avträdet som jag passerat så mången gång, men aldrig nyttjat. Nu ljungade blixtarna tätt, och det var riktigt obehagligt när jag närmade mig dasset. Kreaturen på åkern sprang också för livet tillsammans med mig. De tänkte ta sin tillflykt under en skogsdunge mittemot dasset.

Sprang in och satte mig på dasset, och bara efter några minuter slog blixten ned alldeles i närheten. Om man säger så här så lyste blixten upp hela dasset genom springorna, och det small något rent för djävligt. Närträff om man säger så.Det luktade som när man sköt med knallpulver när man var liten. Med ringande öron så kollade jag mig omkring för att se om jag forfarande satt kvar på dasset. När jag såg att hemlighuset fanns kvar tänkte jag att där gick det åt några biffdjur helt klart. Gläntade på dörren för att se om de fortfarande levde. De stod helt paralyserade, men stående upprätt. Det tog en stund innan den första biffdjuret rörde på sig.

Det fortsatte att blixtra och åska så jag satt kvar en stund till. Hann fundera på att detta skulle kunna blivit slutstationen i livet - ett dass på Järvafältet. Men också tankar på att löpning ibland är lite onödigt spännande. Timingen på,denna löptur kunde helt klart ha varit lite bättre, men man fick ett lite oplanerad snabbdistanspass iaf. Lämnade området och sprang hemåt, och kunde på nyheterna läsa att det varit spännande på andra håll också.

Två primadonnor på Stadion

Stockholmsmarans dag hade kommit och vi med den. Vi anlände vår vana trogen med våra cyklar.Vi parkerade våra cyklar på en perfekt plats bakom Östermalms IP och Danicahallen. Med cykel kommer man smidigt nära, och slipper fundera särskilt mycket på lämplig parkering.Gårdagens punktering hade gjort att vi tagit gott om tid på oss. Man vet aldrig riktigt vad som finns på cykelbanorna med alla dessa  busskurer som ständigt utsätts för meningslös och idiotisk glaskross. Vid Danicahallen mötte jag släkt från Dalarna. Kusinbarnet Andreas skulle premiärspringa loppet.Vi pratade en stund om dagens utmaning, och önskade varandra lycka till.

Jag och Lasse gick sedan mot omklädningsrummen under läktaren. Inte otippat så var vi först på plats. Vi började och fixa med nummerlappar, kläder och annat som hör till vid förberedelsen inför lopp som detta. Något som gjorde oss lite fundersamma var att det inte kom några fler till omklädningsrummet. Fram till en timme innan start hade endast ett fåtal kvinnor öppnat dörren för att genast stänga den.Svaret fick vi på väg ut då ett antal kvinnor höll på byta om utanför i korridoren. En del var minst sagt sura och arga.Fullt förståligt då vi tydligen ockuperat ett omklädningsrum för damer. Där hade vi suttit som två primadonnor intet ont anande. Orsaken var att arrangörerna hade satt upp en lapp på dörren efter att vi tagit plats. Detta var dock inget som dessa damer trodde så mycket på. För dem var vi nog inga primadonnor utan två grymtande egomansgrisar.

Nåväl skadan var skedd och trots våra största charmleenden med glada humortillrop så lyckades vi inte tina denna Sibirienvinter. Nu hade vi inte bara medlöpare utan motlöpare också.Vi tog oss därför ut på innerplanen snabbt för att likt 16000 andra droppa vårt bagage. Sedan var det dags för att positionera sig inför det stundande startskottet.

Det är en mäktig känsla att stå på Lidingövägen med 16000 andra och invänta startskottet. Den förväntan och adrenalin som finns i startfållorna måste upplevas för att till fullo gå att förstå. Ute på banan som nog är en av världens vackraste marasträckor står publiken i täta led. Publiken som ger oss löpare den välbehövliga kraft att överträffa oss själva. Målgången på Stadion som sker via Maratonporten i den klassiska arenan från år 1912. Oavsett hur trött man är så försöker man sig på en spurt för att ge sig själv, arenan och publiken en snygg avrundning. Att sedan få en tung unik medalj hängd runt halsen förhöjer loppets final ytterligare. Efter loppet är vi alla bröder och systrar, och små världsliga misstag som att ockupera fel omklädningsrum är förhoppningsvis glömt. 

Medaljen bärgad

Efter målgång 

50k

Gryningspatrullen gav sig iväg kl 05.45 genom Järvafältet med siktet inställt på Lidingövallen. Idag skulle det springas långpass 50k runt Lidingö. 

Morgonkylan nöp i kinderna när vi tog oss på folktomma vägar in mot Vallen. Den träning som var gjord under vintern fanns i kroppen, och nu var det dags att plocka fram den. Vi hade en plan som vi skulle hålla oss till, och som innehöll både tidsramar samt mentalt fokus.

När vi anlände till Vallen i god tid, men på exakt beräknad tid gav det oss ett ytterligare kvitto på att vi hade bra med positiv energi inför loppet. Det finns många saker att tänka på inför lopp som ger istället för tar energi. Det kan vara saker som att vara väl förberedd, och att komma i god tid. En annan sak kan vara att hämta sin nummerlapp i god tid. Allt för att undvika stress och negativ energi.

Nummerlapparna hade vi hämtat dagen innan inne i stan med cykel, så klart.Vi besökte Regeringsgatan där Runners har sin butik. Utöver det gled vi runt som fria fåglar på våra cyklar mellan stadsdelarna. Ena stunden satt vi på Stureplan för att i nästa stund befinna oss långt uppe på söder.Hitta parkering, parkeringsböter och trängselavgifter var inget som vi behövde ägna en tanke på. 

Åter till loppet på startlinjen stod ett antal hundra som antingen skulle springa 26k eller 50k. Vi hade träffat många trevliga, glada och förväntansfulla redan före start. Bland annat fanns Tommy ifrån klubben på plats, en rutinerad långdistansare. Vi pratade lite om taktiken,klädsel och förväntat väder under loppet. Är man ute runt fem timmar kan ju en del hända när det gäller väder och temperatur. Att en del kan hända på taktikområdet på fem timmar visade sig ju också stämma.

Startskottet gick och det var inte Bolttempo som gällde. Nu gällde det att sakta komma igång, och komma upp på det bestämda kilometertempot. Den som sprungit 30k på Lidingö vet att banan är mycket varierad och kuperad. Backar kommer i rik mängd, och som förr eller senare tar ut sin rätt.

Vi höll oss bra till vår plan och hade bra koll på vår cruisekontroll. Några sekunder skiljde endast på varje kilometer. Runt 8 km tappade vi dock lite av planen och det blev exactly wrong, vi drog omedvetet upp tempot och brände lite för mycket energi.

Påfyllning av energi fanns det dock gott om på stationerna som kom i ett bra flöde. Det var välkommet och viktigt att fylla på då kalorierna brändes i en strid ström.

Men den där lilla extra höjningen av fart under den första halvan av loppet skulle ändå betalas, och det skedde mot slutet. Med krampande vader och ett knä som i riktigt ville vara med var det svårt att just hålla sig till planen.

Målgång blev det för oss två och om det inte just då kändes som att vi var redo för en dryga 30k på cykel så gick det med.Med en stor portion vilja och ett tjockt pannben kan man riva rätt stora murar.Att det sedan regnade på hemvägen var bara en bonus ;-) 

Nu ska vi bara vässa tempot i kroppen så ska vi ner och leverera på Varvet i Glennland.

Bli ett med din utrustning, Reebook kompressionsstrumpor

Två Boeing 353 redo för take off ifrån Vallen

 3 mil cykling 5 mil löpning 3 mil cykling

I'll be back.......

Bland huggormar och runstenar

Dagens långpass var en solotrip i solens sken. Inte lika kul utan sällskap, men Lasse hade läkarordination på alternativa aktiviteter så idag fick det bli så. Det var klurigt idag att klä sig lagom, stundtals under löpningen var det på tok för mycket kläder. På andra ställen som i Järvaskogen så var det precis lagom. Dagens pass var en blandning av alla tänkbara underlag. Kändes bra för benen som lätt blir stumma av bara asfaltlöpning.

Dagens tur tog mig ned via Bromsten till Sundby mellan Spånga och Sundbyberg. Stannade där till för vätskepåfyllning och såg på den runhäll som ligger alldeles vid vägen. Fascinerande att vikingarna kom med sina skepp på Bällstaån en gång i tiden. Nu kommer man löpande längs det dike som varit så mycket bredare och större. För att inte tala om den lilla rännil som Igelbäcken utgör där det lever fiskar, vilket är svårt att tro då man ser vattnet. Men i den lever förutom den unika fisken grönling, öring, gädda och abborre.

På de varma cykel och gångvägarna var det fler som letat sig ut. Ormar med sicksackmönster låg och solade när man kom ångande förbi. Lugnet efter järnvägen var påtaglig då pendeltrafiken för tillfället fått stå tillbaka för byggandet av ytterligare spår på Mälarbanan.

Dagens tripmätare hamnade strax under fyrtio km på en tid runt 3.45. En tanke har gnagt sig fast i hjärnan om att inom en snar framtid kunna springa 100 km. Där är jag inte än men med lite längre långpass med lägre fart så kan det en dag bli verklighet. Så även på det planet så är jag inte helt hundra än.

Highland kettles på Järva, som också förstått att gräset är grönare där..

En av tvillingstenarna i Hägerstalund, den andra står på Skansen. På stenen står det "Dessa minnesmärken äro gjorda till minne av Ingas söner. Hon kom till arv efter dem. Men bröderna kommo till arv efter henne, Gärdar och hans broder. De dogo i Grekland"

Löpningen ger möjlighet att uppleva och se naturens storhet.

Haren i påskrissne

Låååångpass stod på agendan denna dag då Eurosport sände London Marathon och Paris-Roubaix på cykel. Valet mellan att sitta kvar i fåtöljen med nybryggt 33 cl kaffe eller 33 km löpning var inte självklar. Men med moderna tv-apparater där inspelningsfunktion finns så har man verkligen ingen anledning att välja bort veckans långpass. Med dagens kilometertider tillsammans med Lasse så var det inget problem att se Paris-Roubaix live.

Denna gång gick löpningen via Järva mot Rissne och Bromsten. I Rissne mötte vi påskharen som tog det säkra före det osäkra och la sig i kön efter oss när vi ångade på.  Formen kändes bra och vi höll bra fart. Lasse har en otroligt bra utveckling i sin löpning. Det är trots allt ett halvår sedan debuten på Lidingöloppet. Om en halv månad så ska Abborrbacken x 2 avhandlas. Det blir för övrigt en månad fylld av utmaningar. I mitten Varvet och i slutet Stockholm Marathon.

I London går under vårt pass Wilson Kipsang in på nytt banrekord. Mo Farah var på jakt efter det brittiska rekordet på sträckan. Ett rekord som sattes av Steve Jones för 29 år sedan!! Men inte denna gång så rekordet kanske står sig ett tag till. Men är det någon som på sikt ska plocka det så det nog Mo Farah.

Steve Jones träffade jag i New York inför mitt marathonlopp 2005. Blåbär som jag var och viss mån är så fattade jag inte riktigt vem han var då jag stod och pratade om mina förväntningar inför loppet. Han stod i Reebooks monter och gav mig lite råd inför loppet. Ödmjuk kille helt klart, det var ju trots allt tung rutin som jag mötte. Han vann New York city marathon 1988, då hade en annan som längst sprungit sträckor upp mot milen. Hade dock vett nog att be om en signad affisch. Hans hälsning var inför loppet -Good luck Anders, enjoy your trip.

Imorgon tar jag och Lasse våra cyklar för att lyssna på och träffa Anders Szalkai. Vinnaren av Stockholm Marathon 2001. Det är inte inom alla idrotter där steget mellan motionärer och elit är så nära. Visst tiderna skiljer sig åt men entusiasmen, glädjen och respekten inför distansen delas av alla. Alla måste träna på sin nivå och prylar samt material är inte det som avgör. Det är den som snabbast tar sig mellan punkt A och B. Den egna kroppen och dess uthållighet är det som avgör. Visst man kan skylla på skor, väder, skador, vikt, löparlinnet o.s.v om det inte går som man tänkt, men i slutändan är det den som förvaltar sitt pund bäst som vinner sin egen seger. Vinnare kan man vara oavsett placering, det är du själv som avgör om du är en vinnare. I slutändan är som jag ser det alla som genomför ett marathon en vinnare.

Steve Jones Brittisk rekordhållare Marathon

Kipsang världsrekordhållare Marathon

Anders Eriksson personlig rekordhållare Marathon

Lars Björkman personlig rekordhållare Marathon

Din kropp är ditt tempel

Ny tid nya möjligheter, men jag höll på att missa hela showen idag. Tur att man har en morgonpigg sambo som håller en på banan. Nu står ju grillen alltid framme på terrassen så den har man ju ingen nytta av när det gäller tidsomställning iaf. Den fyller ju andra goda funktioner så den får helt klart stå kvar oavsett tid.

Lasse hade grundat dagens långpass med Spin of Hope på Friskis igår. Han gjorde en bra insats med dubbla pass, och såg till att han bidrog rejält till lagets  genomförande till förmån för Barncancerfonden.

Det var en fin morgon då vi påbörjade dagens pass som kom att bli ett sökande efter nya löpstigar. Som så mången gång förr så begav vi oss via Kallhälls villastad in mot Järvafältet, denna pärla till friluftsområde som finns oss så nära. Tanken var att vi skulle bort mot Akalla, Kymlinge och Ursvik. Detta för att hitta nya löpstigar och cykelvägar.

Löpningen flöt på bra och vi höll ett bra kilometertempo. Vårsolen hade lockat fram många som liksom vi njöt av att livet allt blir lite lättare med ljus och värme. Det är trots allt nyanserna i livet som gör att man kanske uppskattar det självklara lite mera.

Under ett långpass hinner man också prata om mycket och på ett djupare plan än man annars hinner. Tankar formar ord som prövas mot en annans tankar. Löpning är med andra ord både fysisk och mental hälsa.Bob Marley var löpare något som en del kanske inte känner till. Hans filosofi var att kroppen är var och ens tempel. Att man skulle se till att ta hand om den på bästa sätt. Han brukade springa nästan varje morgon och helst med sina barn. Dels för att umgås med dem men också för att ge dem goda vanor. Man kanske inte behöver gilla reggaemusik eller annat som ingår i den kulturen för att se värdet i att vårda sitt tempel.Man kan ju ibland lägga ned otroliga summor pengar på t.ex sin bil men spara in på något som man själv behöver eller ska ha för att må bra och vårda sitt eget tempel.

Robban Broberg sjöng "målet är ingenting, vägen är allt" där ligger det något som säger en hel del. Det är så lätt att fokusera på nya mål och försöka att pricka av på livets bucketlist. Men det är trots allt det du/vi gör på vägen som leder mot målet som gör att det förhoppningsvis går att uppfylla. Inom löpning på alla dessa pass under årets alla dagar, och i olika väder. Din omgivning som hjälper dig på olika sätt att göra det möjligt.Allt det som gör målet värt att kämpa mot.

Vi levererade in dryga 3 mil på vår väg mot våra nya mål idag. Imorgon så ska Lasse cykla till Långholmen för att gå på kurs. En gång för inte allt för länge sedan var ett av hans mål att någongång i sitt liv cykla in till just Stockholm. Idag är det målet med råge uppfyllt, och det är ett naturligt inslag i hans egen tempelvård. Det är väl det som Earth hour egentligen handlar om att genom att hålla sitt eget tempel hållbart också bidrar till att värna Moder jord inte bara för oss själva utan också för framtida generationer.

Nu.ska vi bara odla dreadlocks och sikta mot Kingston Reggae Marathon ;-)

Dreadlocks? Finns det på buttericks?

Panathenaic stadium 2010 målgång Athen Marathon resultat av tempelvård.

Du orkar dubbelt så mycket som du själv tror...

Du tål dubbelt så mycket som du själv tror och tio gånger mera än din kära mor tror..Kjell-Erik Ståhl visa ord som det ligger en hel del i. När det börjar kännas motigt så är det lätt att man väljer den enkla vägen ur det hela och t.ex. slutar springa. Om man däremot har inställningen klart för sig att det kommer att värka i musklerna emellanåt, och att just runners high kanske inte alltid är inom räckhåll. Pannbensträning är ett annat ord för detta att flytta kroppen en bra bit bortom den så kallade komfortzonen. Om man gör detta och upplever detta på träning så är chansen betydligt större att man kan möta upp detta i ett lopp. 

Dagens pass var inte bara en walk in the park periodvis. Trots ett enormt vackert vårväder som gav njutning åt passet så började veckans tidigare pass göra sig påminda efter ca 20 km. Lasse hade förberett sig bra inför passet, och ångade på med kraft och styrka. Jag däremot hade inte alls samma kraft, och benen svarade inte alls på det sättet som var önskvärt. Hade idag valt att löpa in mina nyinköpta skor som dock satt bra på fötterna, och gav ett skönt löpsteg.

Ett vårtecken är att det börjar komma ut mera folk på gångvägarna. Samt att det börjar kunna skalas av kläder. På söndagspassen under hösten och vintern har det mest varit likasinnade, och hundägare som klivit upp på förmiddagen. Vi går mot bättre och socialare tider med andra ord. Det känns skönt att ha något att relatera till för då uppskattar vi säkert ännu mera då kortbyxor och linne är attributen.

För övrigt så står sig Kjell-Erik Ståhls svenska rekord på distansen marathon som han satte för trettio år sedan. Om det säger mest om Stålis fantastiska kapacitet, eller om dagens adepter det får vara osagt. Vad som däremot är klart så levererade Kjell-Erik, och hans konkurrenter in helt otroliga vecknivåer på minst 20 - 25 mil. För oss två glada amatörer så är det roligt att få delta i lopp där kanske en ny Stålis tar hem segern och sätter nytt svenskt rekord. Vi gör också framsteg på vår nivå utifrån vår träning, och lyckas ibland överträffa samt överraska oss själva. Nu står ett ultra 50 närmast på agendan i Lidingöskogarna där vår uthållighet åter sätts på prov.

Den som pallrar sig upp på morgonen får chansen att möta dagen och sig själv

Det gäller att väcka liv i våra nedärvda gener

Born to run 

Nötta mil ger anledning till nya inköp av milnötare

Solbrännan kommer på köpet

Runt två sjöar i femtio år

Två Sjöar Runt inleder traditionsenligt tävlings- och motionssäsongen den tredje söndagen i mars, år 2014 den 16 mars. Löparna springer runt de vackra fågelsjöarna Lötsjön i Sundbyberg och Råstasjön i Solna. Tävlingen inleddes redan 1965 och var då först med att inbjuda löpare till en motionsklass. Två Sjöar Runt blev därmed upptakten till en rad motionslopp i Sverige. Så här står det på deras hemsida, och vi ville gärna vara med där allt började och vaggan stod för femtio år sedan. Nya utmaningar och nya äventyr lockade i löpningens tecken. Som så många gånger förr så tog vi våra cyklar och begav oss. Det blev en rejäl uppvärmning inför de stundande 17 km långa loppet. Tre varv runt två sjöar, som tur var det inte Vänern och Vättern denna gång. Men man vet aldrig nästa gång kanske det står på agendan. Vi tror dock att vi skippar tre varv då....;-) 

Innan start pratade vi lite med andra löpare och arrangörerna. Det rådde en avspänd varm och uppsluppen stämning trots de kalla vindar som blåste. Vi pratade också lite med ambulanspersonalen på plats. Trevliga och trygga var de och när vi skulle lämna dem, sa Lasse - kul och trevligt att prata med just er men jag hoppas att vi inte ses igen, humor, vi lämnade de två skrattande sjukvårdarna för att ställa oss på startlinjen. Banan var både trevlig och varierad. Allteftersom tiden gick tilltog folklivet längs sjöarna. Det var barnfamiljer, hundägare, kärlekspar, åldringar med rollatorer och fåglar i stor mängd som trafikerade löpvägarna. Kryssandes mellan mer eller mindre uppmärksam omgivning så tog vi oss i mål. Det var trots allt ett under att inte man snubblade på något av ovanstående på vägen. Vi startade dock kl 10.30, det var nog ännu mera spännande för de som startade senare :-D. Vi kommer garanterat tillbaka till detta fina lopp år 2015. Efter dusch och ombyte satte vi oss på cyklarna för att i motvind styra mot Kallhäll. Denna dag blev det ett rejält pass för oss Borderrunners/bikers. Det är pass som dessa som danar karaktären. Det känns också skönt att hösten och vinterns träning nu fått sin premiär på snöfria löpbanor. Men det kommer mera....

På plats i Sumpan och redo för 17 km löpning, åka kommunalt? nej, jag litar endast på min stålhingst, den levererar alltid.

 501 Quality never goes out of style

Mr 501

Att sätta mål och uppfylla mål kan också ge utdelning

Den som inte varit riktigt trött, vet inte vad vila är.....men nu ser vi fram emot nya mål.

I löparspåret för framtida segrar

Inspirerade av dagens äventyr för många i skidspåret idag gav vi oss iväg för att utmana i löparspåret. Lasse lite stukad efter sin krock på cykel, som lyckligtvis gick någorlunda bra. Men ärr och blåmärken satt kvar och gjorde sig påminda. Själv var jag lite seg i benen efter några pass på cykel och i löpning under veckan. Men det som inte dödar härdar, och den som inte tränat riktigt hårt vet inte vad vila är, jo så kan man väl yttra i de mest självsäkra stunderna, men Lasses incident på cykel hade trots allt fått oss att fundera på hur snabbt saker kan hända eller förändras. Bilar är jävligt hårda, och som cyklist, löpare är man riktigt utsatt och oskyddad. Man kan ju inte helt lita heller på att bilförare sysslar med just bilkörning. 

Dagens löppass tog oss via Järvafältet, Akalla tillbaka till Gerfelli. Det var mest lugna gatan då många antagligen satt klistrad vid Vasaloppet för att se Tynell, Brinken eller Svärd i Team Coop åka hem segern, men det var Norges dag i dalaskogarna. För oss syntes ingen blåbärssoppa eller vätskekontroll när vi segade oss igenom Skälby mot Viksjö. Vi passerade FS som dagen till ära haft spinning under hela loppet fram tills segraren gick i mål. Ett populärt pass som bokades upp snabbt. Kunde ha vart kul, men det här var inte helt fel heller med frisk luft och sopade gångbanor. I Järfälla så är det nu vår, och har inte vintern velat komma tidigare så inte är det någon mening att den försöker sig hit nu. 

Vi avslutade passet med Källtorpsvägen och svängde av upp mot Trehörningen. I Lasses bil låg två bananer och väntade på oss. Det är inte var dag som just en banan och vatten är så efterlängtad. Vi löpare gläds åt de små detaljerna i livet. Nu ska det läsas böcker om Lets dance Patrik och bragd Johan. Det gäller att inspireras också, allt handlar inte bara om transpiration........

Våga välj eget spår

Men sätt dig inte på höga hästar...

gläds åt framgång och målbilder..

fortsätt att vara nyfiken och Born to be wild...

Och sist men inte minst fyll på depåerna, lägg till vanor men glöm inte att behålla en del gamla..

Powerstarter

Vaknade i arla morgonstund och möttes av diverse kvarlämnade godsaker efter dottern Toves fest inför resan till Aussieland. Festen som slutat bara timmar ifrån mitt uppvaknande. Försökte motstå frestelsen och styrde mina steg mot havregrynsgröten. Säkert en betydligt bättre powerstarter än den flaska som någon lämnat efter sig. Bodyshaper...jo, jo allt går att sälja med mördande reklam. Kom och köp konserverad gröt som den gode Olrog sjöng en gång i tiden, och som är mer aktuell än någonsin. Dagens bodyshaper fick bli Lasses och mitt långpass,och den havregrynsgröt som funkat som så mången gång förr min powerstarter. 

Snömodden väntade på att forceras av våra fötter. På vägen mot Trehörningen  möter jag två yngre morgonpigga killar som varit på butiken och handlat varsin sexpack, frukost? Jag mötte upp Lasse och vi styrde våra löpsteg mot Jakobsberg. Tung löpning eller som Lasse sa nu är det ner i gruvan som gäller, hej hå, hej hå :-))) Men i vår så är det payback time. Löpning i vårsol med sopade gångbanor,  och med förhoppningsvis där lätta löpsteg väntar. 

Nya inspirerande lopp hägrar också där vi förhoppningsvis kommer att känna oss starka och pigga. Förra helgen var det premiär på marathondistansen. Vi levererade och kan vara nöjda med loppet. Tanken för Lasse var att premiären skulle ske med Stockholm Marathon i slutet av maj. Han ligger med andra ord långt före i sina planer, och nya tankar finns redan på nya utmaningar som mellanstationer. 

Vi möter en del andra löpare på vår runda. En del visar sig vara kompisar i klubben där nu mera Lasse är medlem. Dagens pass slutade på 23 km i bra tempo med tanke på underlaget. Mottot för dagen får bli "den bästa träningen är den som blir av". Efter dagens pass kallar vi oss för modds...

Cirkelträning 2.7

Återigen springer vi runt i cirklar, och söker nya utmaningar. I löpningen passerar vi för oss nya och gamla platser. Platser har ju sin egen historia, och årets uppdrag är att fördjupa sig lite mera i bland annat just Järfällas historia. Mellan långpassen ska vi läsa lite om de platser, som vi passerat och kommer att passera. Vi berättar sedan för varandra så där "by the way" om vad vi läst om. Hjärna och hjärta i samarbete med andra ord. Nu börjar vi ta träningen till oanade hjärnhöjder. Vid denna löpning slutade tripmätaren på 27 km. Det blev en blandning av underlag då vi började löpningen på Järvafältet. Nu får det bli några kortare pass för oss innan årets marathondebut sker på stadion på lördag.