Borderrunners: I löparspåret för framtida segrar

Inspirerade av dagens äventyr för många i skidspåret idag gav vi oss iväg för att utmana i löparspåret. Lasse lite stukad efter sin krock på cykel, som lyckligtvis gick någorlunda bra. Men ärr och blåmärken satt kvar och gjorde sig påminda. Själv var jag lite seg i benen efter några pass på cykel och i löpning under veckan. Men det som inte dödar härdar, och den som inte tränat riktigt hårt vet inte vad vila är, jo så kan man väl yttra i de mest självsäkra stunderna, men Lasses incident på cykel hade trots allt fått oss att fundera på hur snabbt saker kan hända eller förändras. Bilar är jävligt hårda, och som cyklist, löpare är man riktigt utsatt och oskyddad. Man kan ju inte helt lita heller på att bilförare sysslar med just bilkörning.

Dagens löppass tog oss via Järvafältet, Akalla tillbaka till Gerfelli. Det var mest lugna gatan då många antagligen satt klistrad vid Vasaloppet för att se Tynell, Brinken eller Svärd i Team Coop åka hem segern, men det var Norges dag i dalaskogarna. För oss syntes ingen blåbärssoppa eller vätskekontroll när vi segade oss igenom Skälby mot Viksjö. Vi passerade FS som dagen till ära haft spinning under hela loppet fram tills segraren gick i mål. Ett populärt pass som bokades upp snabbt. Kunde ha vart kul, men det här var inte helt fel heller med frisk luft och sopade gångbanor. I Järfälla så är det nu vår, och har inte vintern velat komma tidigare så inte är det någon mening att den försöker sig hit nu.

Vi avslutade passet med Källtorpsvägen och svängde av upp mot Trehörningen. I Lasses bil låg två bananer och väntade på oss. Det är inte var dag som just en banan och vatten är så efterlängtad. Vi löpare gläds åt de små detaljerna i livet. Nu ska det läsas böcker om Lets dance Patrik och bragd Johan. Det gäller att inspireras också, allt handlar inte bara om transpiration........