Där frosten går tjurig vid grind

Här är helg djupt i skogarnas ro. Järvafältet visar sig som vanligt från sin bästa sida då jag genom grinden passerar in mot reservatet.Priviligerad där jag delar stigar med några få andra. Nötskrikor och lavskrikor flyger mellan träden i sin jakt på föda. Kölden biter i kinderna, men kroppsmotorn håller temperaturen uppe i vintertightsen. Tredje långpasset på lika många dagar. Jag känner mig stark när löparskornas dubbar får fäste i uppförsbackarna. De ger ett bra frånskjut på det isiga underlaget.

Passerar Fäboda där jag för mindre än ett halvår sedan hamnade i naturens kraftcentrum. Här sökte jag skydd i utedasset, och fick möta Tors vrede på nära håll. Ett träd i närheten bär tydliga tecken på vad som hände just den där dagen. Boskapen står däremot nu i den stora ladugården, och mumsar på hö från de höbalar som bonden förvarar i sin stora lada.

Tänk vilka kloka beslut som fattades i slutet av sjuttiotalet då Järfälla och Sollentunas politiker beslöt att den här marken skulle bli ett reservat. Planer fanns att Fäboda och Bög skulle bilda tunnelbanestationer, och att runt 30 000 skulle bo just här. Känns overkligt när man tänker på det. Inget är väl för evigt, men man får hoppas att framtidens politiker tänker på att bygga bostäder, men också att de värnar möjligheterna till friluftsliv och rekreation.

Kommer ihåg diskussionerna, de politiska rösterna för området runt Barkarby gate i slutet av åttiotalet och i början på nittiotalet. Hur det så tydligt uttalades att det minsann inte skulle få bli något nytt Kungens Kurva. Att man skulle värna området mot all den biltrafik som riskerades öka i området. Hur väl man lyckades med det får väl vara upp till var och en att bedöma. Politik handlar om oss alla och, det påverkar oss i stort som smått. Decemberöverenskommelsen känns som ett bra fall framåt från en ganska dyster höst. Samarbete och framtidsvisioner är nog vad Sverige behöver.

Det här är en annan effekt av löpning utan musik i öronen. Hjärnan har en förmåga att snöfundera på livet. Det är väl inte så säkert att man kläcker nya genialiteter, men man får iallafall rensa den på gammalt slagg.

Tänk också att jag känner/vet att jag rör mig, hjärtat slår (puls), flåsandning och att jag sedan sover som en stock. Allt detta utan att logga det i ett aktivitetsarmband, hur enkelt får det egentligen vara? Måste ha missat något.

Efter passet sticker jag ned mina skavda, kylda fötter i julklappstofflorna av fårskinn. Sedan tar jag en eller ett par skinkmackor. En julöl och sommarens whiskeyinköp vill också ha sällskap. Julen må vara slut, men så inte alla tillbehör. Fast åren garvat i mitt sega skinn, skål för min gossesjäl.