Bland huggormar och runstenar

Dagens långpass var en solotrip i solens sken. Inte lika kul utan sällskap, men Lasse hade läkarordination på alternativa aktiviteter så idag fick det bli så. Det var klurigt idag att klä sig lagom, stundtals under löpningen var det på tok för mycket kläder. På andra ställen som i Järvaskogen så var det precis lagom. Dagens pass var en blandning av alla tänkbara underlag. Kändes bra för benen som lätt blir stumma av bara asfaltlöpning.

Dagens tur tog mig ned via Bromsten till Sundby mellan Spånga och Sundbyberg. Stannade där till för vätskepåfyllning och såg på den runhäll som ligger alldeles vid vägen. Fascinerande att vikingarna kom med sina skepp på Bällstaån en gång i tiden. Nu kommer man löpande längs det dike som varit så mycket bredare och större. För att inte tala om den lilla rännil som Igelbäcken utgör där det lever fiskar, vilket är svårt att tro då man ser vattnet. Men i den lever förutom den unika fisken grönling, öring, gädda och abborre.

På de varma cykel och gångvägarna var det fler som letat sig ut. Ormar med sicksackmönster låg och solade när man kom ångande förbi. Lugnet efter järnvägen var påtaglig då pendeltrafiken för tillfället fått stå tillbaka för byggandet av ytterligare spår på Mälarbanan.

Dagens tripmätare hamnade strax under fyrtio km på en tid runt 3.45. En tanke har gnagt sig fast i hjärnan om att inom en snar framtid kunna springa 100 km. Där är jag inte än men med lite längre långpass med lägre fart så kan det en dag bli verklighet. Så även på det planet så är jag inte helt hundra än.

Highland kettles på Järva, som också förstått att gräset är grönare där..

En av tvillingstenarna i Hägerstalund, den andra står på Skansen. På stenen står det "Dessa minnesmärken äro gjorda till minne av Ingas söner. Hon kom till arv efter dem. Men bröderna kommo till arv efter henne, Gärdar och hans broder. De dogo i Grekland"

Löpningen ger möjlighet att uppleva och se naturens storhet.