Dagens pass var inte bara en walk in the park periodvis. Trots ett enormt vackert vårväder som gav njutning åt passet så började veckans tidigare pass göra sig påminda efter ca 20 km. Lasse hade förberett sig bra inför passet, och ångade på med kraft och styrka. Jag däremot hade inte alls samma kraft, och benen svarade inte alls på det sättet som var önskvärt. Hade idag valt att löpa in mina nyinköpta skor som dock satt bra på fötterna, och gav ett skönt löpsteg.
Ett vårtecken är att det börjar komma ut mera folk på gångvägarna. Samt att det börjar kunna skalas av kläder. På söndagspassen under hösten och vintern har det mest varit likasinnade, och hundägare som klivit upp på förmiddagen. Vi går mot bättre och socialare tider med andra ord. Det känns skönt att ha något att relatera till för då uppskattar vi säkert ännu mera då kortbyxor och linne är attributen.
För övrigt så står sig Kjell-Erik Ståhls svenska rekord på distansen marathon som han satte för trettio år sedan. Om det säger mest om Stålis fantastiska kapacitet, eller om dagens adepter det får vara osagt. Vad som däremot är klart så levererade Kjell-Erik, och hans konkurrenter in helt otroliga vecknivåer på minst 20 - 25 mil. För oss två glada amatörer så är det roligt att få delta i lopp där kanske en ny Stålis tar hem segern och sätter nytt svenskt rekord. Vi gör också framsteg på vår nivå utifrån vår träning, och lyckas ibland överträffa samt överraska oss själva. Nu står ett ultra 50 närmast på agendan i Lidingöskogarna där vår uthållighet åter sätts på prov.
Den som pallrar sig upp på morgonen får chansen att möta dagen och sig själv
Det gäller att väcka liv i våra nedärvda gener
Born to run
Nötta mil ger anledning till nya inköp av milnötare
Solbrännan kommer på köpet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar