Run Forrest run for rest in the forest....eller man får ta från det undre lagret i underlaget

I veckan var jag på Waterfront och upplevde en åldrad, men vital Robert Allen Zimmerman. Funderade en del innan vad som gör att man orkar åka runt och turnera, möta sin publik ännu en gång. Det måste vara som att springa ett livslångt maratonlopp. Folk som vill ha något av honom, se och bli berörd.Hans låtskatt är ju ofantlig, och han behöver bara välja och vraka bland pärlorna.Men de som väntade någon form av greatest hits föreställning hade inte koll. BD har inte kört någon sådan på många,många år.

Han lever verkligen upp till textraden "Take care of all your memories for you cannot relive them. Den självrespekt och respekt för publiken som han visade är verkligen något för andra artister att fundera på. Han fortsätter utvecklas, och ställer krav på sig själv och sin publik. Fångade i strofen "There´s nothing perfect about me and that´s what allows me to grow". Bara en sådan sak som att konserten börjar på exakt utsatt tid, och då menar jag på exakt. Pausen på tjugo minuter är också exakt. Att folk inte sitter på sina platser, och kommer inramlande med ölglasen i hand bekommer inte honom. Det är deras problem. När BD anser att konserten är slut så är den också slut. Det spelar ingen roll hur massiva applåder och ovationer han får. När det är över så är det över. Han har inget kvar att bevisa, om det någonsin funnits något för"The world´s going to judge you no matter what you do, so live life the way you fucking want to".

I used to walk
into a room full
of people and
wonder if they
liked me....

now I look
around and
wonder if
I like them...


Konsertlokalen är liten och spelningen känns som en klubbspelning. Men egentligen så störs jag av alla de andra som är där för att uppleva BD. Det bryter på något sätt magin, den personliga relationen jag har till honom och hans musik. Det är ju jag och mitt möte med BD ungefär som det var för Fredrik Wikingsson. Men visst jag förstår även de två framför mig som lämnade lokalen efter en kvart, eller kanske snarare tjugo minuter. Om man räknar in den tid som det tog för dem att ta sig till sina platser med sina ölglas.De var inte redo. De var kanske för unga. BD tolka Sinatra, Yves Montand och Irving Berlins var nog inte vad de väntat sig. Visst jag har också gjort mina misstag, valt bort spelningar, sålt och gett bort Lp skivor med t.ex. BD. Men de kommer nog på sitt misstag om några år eller så.

BD fanns med när jag steg upp i morse för att springa. Kan han så kan jag, tänka nytt och hitta nya vägar. Han tolkade Sinatra, jag får tillsammans med Lasse och Mattias tolka terrängen i skogarna. Morgonen är kylig och solen har ännu inte delat med sig av sin värme. Yves Montands "Les feuilles mortes" (Höstlöv) finns med oss på vår löpning. Lasse har sina nya terrängskor. Skönt att löpningen äntligen börjar fungera för mig. glädjen har varit som bortblåst. Det gäller att tänka nytt säger Mattias när vi passerar hålet i stängslet in mot gocartbanan, för att ta oss in i nästan obanad terräng. Tänka nytt det är ju det som är ledordet,bli inspirerad och inte alltid köra greatest hitsvägarna. Den bästa träning är ju den som blir av, och blir den av på nya stigar så visar man ju respekt mot sig själv.

I change during the course of a day. I wake and I'm one person, and when I go to sleep I know for certain I'm somebody else.

Bob Dylan

Runt i äggform

Påskaftonsmorgon, trampar in en glasbit i foten. Dagen kunde börjat bättre. Första tanken där rök det långpasset. Är man löpnörd så är man. Påskdagen tejpa,tejpa. Foten skulle med oavsett vad den tyckte. Visade sig fungera utmärkt. Kändes nog mera i knäna efter att ha lekt golvläggare under helgen. 

Mattias hade redan avverkat sina planerade 30 km i Dalarna, och kunde idag avvakta vad vi skulle hitta på. Lasse hade en ny rutt inlagd för dagen, som klockrent förde oss genom Järvaområdet, Nere vid Kymlingelänken vände vi hemåt. Banans formation blev nog som att vi la ett ägg i jätteformat. Äggets omkrets blev till slut dryga 30 km. 

Nu ligger vi helt i fas och plan inför framtiden. Nästa helg läggs ett ägg till sedan ska banan kortas successivt för att få upp fart och intensitet.

Suget av snabb energi är aldrig så stort som när tanken är tom. Men när nöden är som störst så är kanske ibland hjälpen också nära. 

Robban vårputsar på sin motorcykel, och ser på min blick att en liten snickers skulle nog inte vara helt fel. Rätt tänkt och handlat där. 

Styr sedan kosan hemåt och möts i köket av ett färgglatt ägg. Helen är ju inte hemma så hon märker nog inte....men i ägget ligger en lapp...ajabaja Anders....hur kunde hon veta....

Kvinnans list övergår ibland men bara ibland mannens förstånd.

Kvinnor kan, ser och gör ofta andra, bättre prioriteringar än män. 

Nyhet 2015, Iran tillåter kvinnor att se viss sport, vilka sporter framgår inte. Att utöva sport är väl inte ens att tänka på. Sorgligt.

Men Castro har iaf visat sig 88 år i blåvit Adidasoverall. Nu är ju han förvisso inte kvinna, men kanske ligger han i träning för ett kommande marathon. Havanna Marathon går ju av stapeln i höst.

Man kanske skulle odla lite skägg "fjun" i den äggformade nunan, och utmana Castrobröderna.Sk ägg ger ju allt lite tyngd och karaktär. 

Tre amigos, två sjöar och en stad

Vårtecknen kommer på rad. Sopade cykelbanor, odubbade däck, och loppet Två sjöar runt. Vi fanns på plats imorse, och skulle gräva guld. För en handfull dollar hade vi köpt oss vaskningsrätt. I gryningen kom vi på våra järnhästar in i Sundbyberg för att ta det som var vårt. Den intet ont anande befolkningen visste inte vilket öde som som väntade dem.

Tre törstande amigos skulle ta sin tribut.

Vi kom, vi sågs och vi segrade.

Segrade över latmasken som inte fått fäste denna vinter heller.

Vi har ståndaktigt gjort vår hemläxa.

Nu vet vi.

Ingen går säker längre.

För några få dollar mer vaskar vi vilken plats som helst.

Snart i en stad nära dig.

il brutto

il buono

il cattivo

I fäders spår för framtida segrar

Förutsättningarna för dagens Vasalopp var inte de bästa så all respekt till de som genomfört och fortfarande genomför loppet. Tråkigt att Johan Olsson och Brinken inte kom till start. Dock kul att se och höra Johan i Skavlan.

Värmen gjorde sig påmind även på dagens långpass. Svårt att reglera hur mycket man skulle ha på sig. Vid starten kl 09.00 var det kanske optimalt med det vi hade på oss, någon timme senare alldeles för mycket.

Valet att springa kändes bättre än att genomföra spinningpass eller IW-pass på dryga fyra timmar. Nu är det löpning som ska övas inför kommande lopp framöver. Närmast står två sjöar runt på agendan nästa helg. 

Dagens pass på en relativt tuff bana runt Järfälla stannade på dryga 25 km. Planen är att komma upp i pass runt 30 - 35 km som mest innan vi ska stå på startlinjen på Lidingövägen i maj.

Vi hämtar kraften i källaren

Litar på utrustningen och ser till att valla för blidföre

Tar de tunga passen och siktar på målgångar med stil.

Moddy Waters på oplogad arena..

Ooooooh, yeah, ooh, yeah

Everythin', everythin', everythin's gonna be alright this mornin'
Ooh yeah, whoa... Två merinoullsfår på blött, slipprigt underlag när dagens långpanna skulle tillagas. Det finns pass som danar karaktären, så var det med detta pass på 18 km. Underlaget bjöd på rejäl utmaning. Redan efter 5-6 km kunde man konstatera att fötterna nog inte skulle bli blötare iaf.

Rundan runt Jakan och sedan tillbaka via Kallhäll mot Stäket gav oss ett kvitto på att de bästa träningspassen är de som blir gjorda. Förra söndagen mötte vi många löpare. Denna söndag endast två.

Man vet ju aldrig vad som väntar på Stockholms gator i maj. Vädret är en nyckfull vän. Närmast väntar två sjöar runt i Sumpan. Vi ska vara redo oavsett vad vädergudarna har att erbjuda.

Muddy Waters plays "Manish Boy": http://youtu.be/w5IOou6qN1o

Stadion marathon

Till årets första maraton tog vi oss med våra cyklar och kärror. Det har blivit en tradition som ger vårt deltagande i loppen en ytterligare dimension. Vi har deltagit i ett antal maraton och några ultralopp. Att löpa lopp, och träna har blivit en del i vår livstil. Vi löptränar runt tre gånger i veckan. Söndagar är vikt till ett långpass. Utöver det så blir det en del mil på cykel. Vi tar oss bland annat fram och tillbaka till våra arbeten på cykel. Något pass på spinningcykel blir det också varje vecka. Team Skavsåret IF är vår klubbtillhörighet. 

Det här var det andra året vi deltog i Stadion maraton. Förra året kom snön under natten innan loppet, och gav det en riktig vinterinramning. Detta år kom snön i slutet av loppet. Reima Hartikainen har ordnat ett trevligt arrangemang, som vi hoppas ska återkomma nästa år. Kul att intresset ökat till detta år. En del kanske tycker att 28 varv ska bli enformigt och tråkigt. Vi ser det mera som en stor möjlighet, att ge varandra pepp och stöttning i loppet. Om man behöver ta på sig mer kläder eller ta av sig så löser man det enkelt vid varvningen. En monitor vid varvningen ger också stöd med hur långt man kommit på distansen. Det kanske inte är hela världen om man springer något varv extra, men ett för lite vore ju inte så kul.

Är man ute efter de riktigt optimala tiderna i loppen så är kanske inte tre till fyra mil cykel innan det bästa. Vi tycker dock att fördelarna överväger. Man värmer upp kroppen, och hinner prata med varandra inför loppet. Cyklarna parkerar vi i anslutning till startområdet. Vi kan också ta med oss en del utrustning i våra kärror. Hemfärden blir en bra nedvarvning. Återhämtningen går fortare och vi kan snabbare komma igång med löpträningen igen.

Detta år blev hemfärden en riktig utmaning. När vi kom ut efter trevligt eftersnack i omklädningsrummet med de andra löparna låg det där ute ett rejält snölager. Det blev cykling på oplogade vägar mot Järfälla.