Bland huggormar och runstenar

Dagens långpass var en solotrip i solens sken. Inte lika kul utan sällskap, men Lasse hade läkarordination på alternativa aktiviteter så idag fick det bli så. Det var klurigt idag att klä sig lagom, stundtals under löpningen var det på tok för mycket kläder. På andra ställen som i Järvaskogen så var det precis lagom. Dagens pass var en blandning av alla tänkbara underlag. Kändes bra för benen som lätt blir stumma av bara asfaltlöpning.

Dagens tur tog mig ned via Bromsten till Sundby mellan Spånga och Sundbyberg. Stannade där till för vätskepåfyllning och såg på den runhäll som ligger alldeles vid vägen. Fascinerande att vikingarna kom med sina skepp på Bällstaån en gång i tiden. Nu kommer man löpande längs det dike som varit så mycket bredare och större. För att inte tala om den lilla rännil som Igelbäcken utgör där det lever fiskar, vilket är svårt att tro då man ser vattnet. Men i den lever förutom den unika fisken grönling, öring, gädda och abborre.

På de varma cykel och gångvägarna var det fler som letat sig ut. Ormar med sicksackmönster låg och solade när man kom ångande förbi. Lugnet efter järnvägen var påtaglig då pendeltrafiken för tillfället fått stå tillbaka för byggandet av ytterligare spår på Mälarbanan.

Dagens tripmätare hamnade strax under fyrtio km på en tid runt 3.45. En tanke har gnagt sig fast i hjärnan om att inom en snar framtid kunna springa 100 km. Där är jag inte än men med lite längre långpass med lägre fart så kan det en dag bli verklighet. Så även på det planet så är jag inte helt hundra än.

Highland kettles på Järva, som också förstått att gräset är grönare där..

En av tvillingstenarna i Hägerstalund, den andra står på Skansen. På stenen står det "Dessa minnesmärken äro gjorda till minne av Ingas söner. Hon kom till arv efter dem. Men bröderna kommo till arv efter henne, Gärdar och hans broder. De dogo i Grekland"

Löpningen ger möjlighet att uppleva och se naturens storhet.

Haren i påskrissne

Låååångpass stod på agendan denna dag då Eurosport sände London Marathon och Paris-Roubaix på cykel. Valet mellan att sitta kvar i fåtöljen med nybryggt 33 cl kaffe eller 33 km löpning var inte självklar. Men med moderna tv-apparater där inspelningsfunktion finns så har man verkligen ingen anledning att välja bort veckans långpass. Med dagens kilometertider tillsammans med Lasse så var det inget problem att se Paris-Roubaix live.

Denna gång gick löpningen via Järva mot Rissne och Bromsten. I Rissne mötte vi påskharen som tog det säkra före det osäkra och la sig i kön efter oss när vi ångade på.  Formen kändes bra och vi höll bra fart. Lasse har en otroligt bra utveckling i sin löpning. Det är trots allt ett halvår sedan debuten på Lidingöloppet. Om en halv månad så ska Abborrbacken x 2 avhandlas. Det blir för övrigt en månad fylld av utmaningar. I mitten Varvet och i slutet Stockholm Marathon.

I London går under vårt pass Wilson Kipsang in på nytt banrekord. Mo Farah var på jakt efter det brittiska rekordet på sträckan. Ett rekord som sattes av Steve Jones för 29 år sedan!! Men inte denna gång så rekordet kanske står sig ett tag till. Men är det någon som på sikt ska plocka det så det nog Mo Farah.

Steve Jones träffade jag i New York inför mitt marathonlopp 2005. Blåbär som jag var och viss mån är så fattade jag inte riktigt vem han var då jag stod och pratade om mina förväntningar inför loppet. Han stod i Reebooks monter och gav mig lite råd inför loppet. Ödmjuk kille helt klart, det var ju trots allt tung rutin som jag mötte. Han vann New York city marathon 1988, då hade en annan som längst sprungit sträckor upp mot milen. Hade dock vett nog att be om en signad affisch. Hans hälsning var inför loppet -Good luck Anders, enjoy your trip.

Imorgon tar jag och Lasse våra cyklar för att lyssna på och träffa Anders Szalkai. Vinnaren av Stockholm Marathon 2001. Det är inte inom alla idrotter där steget mellan motionärer och elit är så nära. Visst tiderna skiljer sig åt men entusiasmen, glädjen och respekten inför distansen delas av alla. Alla måste träna på sin nivå och prylar samt material är inte det som avgör. Det är den som snabbast tar sig mellan punkt A och B. Den egna kroppen och dess uthållighet är det som avgör. Visst man kan skylla på skor, väder, skador, vikt, löparlinnet o.s.v om det inte går som man tänkt, men i slutändan är det den som förvaltar sitt pund bäst som vinner sin egen seger. Vinnare kan man vara oavsett placering, det är du själv som avgör om du är en vinnare. I slutändan är som jag ser det alla som genomför ett marathon en vinnare.

Steve Jones Brittisk rekordhållare Marathon

Kipsang världsrekordhållare Marathon

Anders Eriksson personlig rekordhållare Marathon

Lars Björkman personlig rekordhållare Marathon