Teknik i all ära och särskilt när det går som man tänkt sig. Denna gång skulle en långpassdistans mätas upp med appen Endomondo. En grov uppskattning var att denna sträcka borde vara runt 25 km. Men eftersom det är bättre att få helt klart för sig så startade jag upp appen. Löpningen gick bra trots lite åsktryckande värme. De olika bitarna av banan var känd ifrån tidigare löppass. De skulle nu "bara" fogas ihop och kontrollmätas. En röst talade om för mig att kilometer efter kilometer läggs till handlingarna.När den tjugoförsta kilometern är avverkad kommer det ingen röst och berättar om den tjugoandra kilometern. Nog för att jag kanske kroknat lite men inte så mycket. När ytlterligare sekunder och minuter passerat inser jag att nu har den lagt av. Fortsätter de uppskattningsvis tre till fyra kilometrarna och avslutar rundan. Det får antingen räcka med en ungefär uppfattning om sträckans längd eller så får det bli ett ytterligare test. Får i så fall testa den nya telefonens batterikpacitet,och se om den håller sträckan ut. Gillar annars att springa old school och använda endast klocka. Det ger en skönare löpning, mera avspänt och jag kan förlita mig på min inneboende Endomondo. Det gäller bara då att den inneboende Endomondon håller koll på läget, och att den inte drabbas av sopptorsk, dålig uppladdning eller något annat. Men egentligen vad spelar det för roll hur lång sträckan är exakt, det är nog mycket viktigare att lyssna på sin egen kropp. Problemet är bara att denna kropp alltförofta talar om att det är skönare i soffan, och att nu är vi nog färdig med dagens pass. Det gäller då att argumentera emot sitt överjag och få det att inse att du kommer att tjäna på att nöta kilometrar året runt. En stor fördel med träning är t.ex att man kan ägna sig åt 52 metoden. Nej, inte 5:2 metoden utan 52 metoden. Vad innebär då den, jo att man kan äta i princip vad fan och hur mycket man önskar under årets 52 veckor. Det är ett argument som mitt överjag köpt hittills.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar