Teknikens under och 52 metoden

Teknik i all ära och särskilt när det går som man tänkt sig. Denna gång skulle en långpassdistans mätas upp med appen Endomondo. En grov uppskattning var att denna sträcka borde vara runt 25 km. Men eftersom det är bättre att få helt klart för sig så startade jag upp appen. Löpningen gick bra trots lite åsktryckande värme. De olika bitarna av banan var känd ifrån tidigare löppass. De skulle nu "bara" fogas ihop och kontrollmätas. En röst talade om för mig att kilometer efter kilometer läggs till handlingarna.När den tjugoförsta kilometern är avverkad kommer det ingen röst och berättar om den tjugoandra kilometern. Nog för att jag kanske kroknat lite men inte så mycket. När ytlterligare sekunder och minuter passerat inser jag att nu har den lagt av. Fortsätter de uppskattningsvis tre till fyra kilometrarna och avslutar rundan. Det får antingen räcka med en ungefär uppfattning om sträckans längd eller så får det bli ett ytterligare test. Får i så fall testa den nya telefonens batterikpacitet,och se om den håller sträckan ut. Gillar annars att springa old school och använda endast klocka. Det ger en skönare löpning, mera avspänt och jag kan förlita mig på min inneboende Endomondo. Det gäller bara då att den inneboende Endomondon håller koll på läget, och att den inte drabbas av sopptorsk, dålig uppladdning eller något annat. Men egentligen vad spelar det för roll hur lång sträckan är exakt, det är nog mycket viktigare att lyssna på sin egen kropp. Problemet är bara att denna kropp alltförofta talar om att det är skönare i soffan, och att nu är vi nog färdig med dagens pass. Det gäller då att argumentera emot sitt överjag och få det att inse att du kommer att tjäna på att nöta kilometrar året runt. En stor fördel med träning är t.ex att man kan ägna sig åt 52 metoden. Nej, inte 5:2 metoden utan 52 metoden. Vad innebär då den, jo att man kan äta i princip vad fan och hur mycket man önskar under årets 52 veckor. Det är ett argument som mitt överjag köpt hittills.

Sollöpning

Det var dags för dagens utmaning för mig och Lasse. Vi hade kommit överens om att ta ett pass på 15 km. Det var Lasses tredje pass på denna distans,och det fanns en förhoppning hos honom om förbättrad tid. Förutsättningarna var dock inte de bästa med ett för mig snabbdistanspass ifrån igår i benen, och för Lasse en vecka med jobb, löpning, indoor och spinningpass. 

När vi började kändes det som att solen stod i zenit, och att benen var blytunga. En rookie till lastbilschaufför som höll på att förpassa oss till löpning i de sälla jaktmarkerna gjorde inte saken bättre. Lasse med bar överkropp och sitt vildmansskägg skrek "jävla idiot" vilket var precis vad han var. Något höll han på med, och inte var det lastbilskörning iaf. Ska tilläggas att vi denna gång hade vi fog för vår ilska. Det finns dock tillfällen ska medges då så inte alltid varit fallet och vi borde tänkt twice. Nåväl vi klarade oss denna gång som katter med nio liv, och chaffisen slank iväg med sin svans mellan benen. Han ville tydligen inte konfronteras med två adrenalintyngda löpgalningar, konstigt? 

Vi kämpade oss runt i ett sommarlojt Kallhäll. Kilometertiderna visade på att en bra sluttid kunde vara på gång. Värmen tog sin tribut i form av en strid ström av svett som rann längs våra kroppar. Vi sprang förbi Kallhälls och Bonäsbadet som var fyllt av solande och badande. Några mötte vi som kommit på samma tanke som vi att varför inte springa ett löppass då termometern visar runt 28 grader. Allt har sin tid och så och stranden. Nu var vår mission löpning, och då är det fokus som gäller.

 Att Lasse sprang med bar överkropp har sin förklaring i vad löpning kan göra med våra kroppsdelar. Jag hade berättat om blödande bröstvårtor, och vikten att tejpa dem inför lopp. Särskilt då vid lopp som pågår lite längre. Lasse hade emellertid fått känna av detta redan vid träning. Bar överkropp var det då det enda som gällde för att vila sina utsatta delar. 

Vi närmade oss 10 km och redan nu stod det klart att hans milrekord var förpassat till historien. Nu var det bara några backar och kilometer innan vi kunde se hur mycket bättre det skulle bli på 15 km. Dagens löppass hade förbättrat tiden på 10 km med nästan två minuter och på 15 km med 17 minuter. Mycket bra jobbat i denna värme, och med den uppladdning vi haft.Den löputveckling Lasse har var det länge sedan man själv fick uppleva. Nu är det mest sekunder hit eller dit som gäller. Nu är det nog också bara en tidsfråga innan Lasse blir tempohållare för oss båda.