Idag tog jag och Urban den gamla järnvägsbanken till hjälp när vi sprang vårt långpass på 25 km. Vi passerade Stäksundet på vår väg mot Kungsängen.
Redan på 1400-talet ska det ha förekommit färjetrafik över Stäkets sund, antagligen mycket tidigare än så. Färjeläget ska ha legat ungefär vid nuvarande landsvägsbron. Det var färjekarlen, (dock inte Charon) som med hjälp av en lina skötte överfarten.
Karl XII:s liktåg ska år 1719 med runt 110 vagnar och 450 hästar ha passerat. Året 1743 tog sig runt 4.000 dalkarlar med över 600 hästar på väg mot Stockholm sig över sundet. Vi skippade simningen eller att invänta färjkarlen denna gång och sprang över den nuvarande bron för att ansluta till banvallen.
Passagerna vid Stäkssundet och Ryssgraven var som sagt utmaningar redan på den tiden, och ställde till med problem. Dalkarlsbacken "den elaka Stääks backa” ska staten år 1665 när Karl X Gustav var kung ha gjort försök att sänka, och minska dåtidens stora framkomlighetsproblem. Det räknas för övrigt till Sveriges första statliga vägbygge. Tvåhundra soldater ur Dalregementet fick göra jobbet.
Här finns nu ett vägmuseum, där man kan beskåda vägar från olika århundraden. Genom vår löpning runt på Stäksön på den gamla banvallen lurade vi denna gång den elaka Stääks backa. Men benen fick utmaning ändå på den knaggliga banvallen. Vid Aspvik kolonilottsområde i Kungsängen vände vi och återvände tillbaka denna gång. Nu börjar kropparna återhämta sig från influensakänningar, muskelbristningar och knäproblem. Det kan nog bli start den 20 mars i Sumpan på Två sjöar runt
För att få något gjort är det bara att fortsätta att bita ihop över och underkäken och göra jobbet,för
Ingenting förändras av sig själv...
All I can do is to be me, whoever that is Dylan
